Toppen av Everest

Toppen av Everest

Hej på er,

Jag är nu tillbaka i Sverige efter att de senaste dagarna tagit mig ner från toppen av Everest och med Jeep transporterat mig över den tibetanska högplatån ner mot Lhasa, vidare mot Kathmandu och slutligen med Turkish airlines hjälp flugit hela vägen till Stockholm. Det känns härligt att vara hemma efter så lång tid utomlands och att få träffa familjen igen, det är något jag har längtat efter. Jag vill också åter igen passa på att tacka för alla de mail, sms och meddelanden jag fortfarande får, det betyder mer än vad ni kanske tror.

Efterföljande text är en redogörelse för min toppattack på världens högsta berg Mt Everest:

 

18 Maj – ABC 6492m

Strax efter lunch lämnade jag och Chhiring Advanced Basecamp efter en längre pujjaceremoni. Nedanför North Col tog vi på oss vår klätterutrustning och tog oss relativt smidigt upp för isväggen. Kroppen kändes förhållandevis bra, något jag tidigare vart orolig för då jag 11 dagar tidigare (7 Maj) stått på toppen av världens sjätte högsta berg Cho Oyu, 8201m. Väl uppe vid lägret i North Col startade vi direkt med att smälta vatten och fylla på energidepåerna. Vi lade oss sedan för att vila fram till 01.00 på natten då vi åter drog på oss vår klätterutrustning och fortsatte högre upp på berget.

19 Maj – C3 8300m

Under natten gick sedan jag och Chhiring ensamma mot C3 på Everest. Det var stjärnklart ute och otroligt vackert, men jag upplevde den långa rampen upp till C2 som lång. Den tog aldrig slut. Kroppen kändes dock fortfarande relativt fräsch och det enda jag var orolig för var att jag hade klätt mig för varmt när jag lämnade North Col. Jag hade då min dundräkt på mig och svettades direkt. Det tog dock inte lång tid för än kläderna kom till användning. Uppe vid C2 blåste det ordentligt och många tält uppe i lägret hade blåst sönder. Det  var också vid ankomst till C2 som solen började gå upp och jag såg den berömda siluetten av världens högsta berg borta i horisonten. Från läger2 har man också en fin blick över toppen av Everest och man får klart för sig hur leden går på ett bättre sätt. Vi fortsatte förbi C2 och runt lunchtid nådde vi C3. Där var en utmaning att hitta en tältplats då det lutar kraftigt och vi fick bygga upp en platå med hjälp av is och snö där vårt tält kunde stå. Där efter tog vi skydd för vinden och satt resten av dagen och kokade snö och åt inför den kommande toppattacken. När solen gick ned över Himalaya bjöds vi på en magisk solnedgång som gjorde att jag fick gåshud. Sen lade vi oss för att sova.

20 Maj – Summit 8848m

Jag vaknade med ett ryck av att Chhiring skrek till i tältet. Trots den höga höjden hade vi sovit så pass gott att vi glömt bort tiden och vi lämnade inte C3 för än 01.00 på natten. Alla de andra som gick mot toppen samma natt hade lämnat runt 21.00 på kvällen och det var även så jag gjorde under min toppattack 2011 på sydsidan. Direkt när jag lämnade C3 upplevde jag det som kallt och blåsigt och fick snabbt lättare problem med tårna på vänster fot. Jag tappade dock aldrig känseln utan sparkade fötterna i de stenar jag såg och försökte pendla benet för att få ut så mycket varmt blod som möjligt. Jag & Chhiring höll ett förhållandevis högt tempo vilket gjorde att vi snabbt kom ifatt de andra grupperna. Vi undvek då de fasta repen stundtals och var istället säkrade i varandra för att kunna passera på ett säkert sätt.

Vid Mushroom Rocks på 8549m satte vi oss och drack the och njöt av utsikten. Kroppen kändes fortfarande bra och det var lång kö upp mot 2 Step som vi behövde vänta ut. Vid 2 step som är en av de lite brantare passagerna under toppdagen fick vi nämligen stå och vänta i nästan 1h på att folk skulle ta sig upp. Det gick väldigt sakta och en japan som var framför mig behövde lära sig hur han skulle använda sin klätterutrustning. På platsens brantaste passage finns en lång stege utställd och ovanför stegen är en 2-3m lång/hög passage som kan upplevas som luftig om man är ovan. Japanen tog sig upp för stegen men drabbades av panik vid den luftiga passagen och började skrika på hjälp. När han inte fick hjälp föll han tillslut och blev hängandes i repen bredvid stegen, nu skräckslagen. Han var hela tiden inklippt med både en jumar och en prusikslinga och en van klättrare hade kunnat ta sig upp igen väldigt lätt, men japanen förblev hängande i ca 15min innan han själv förmådde krypa upp tillbaka upp på leden. Det var många klättrare med liknande erfarenhet, eller brist på erfarenhet och kunskap, som jag såg på Everest. En annan sak jag anser problematiskt är för de som försöker klättra berget utan syrgas. Att behöva stå och vänta på oerfarna klättrare i ca 1h på över 8000m gör att risken för förfrysningsskador ökar dramatiskt.

Efter 2 step flöt det på bättre och det var lättare att passera folk. Strax under toppen har man en liten travers med vacker utsikt över bland annat Cho Oyu och dess topp. Det kändes sjukt och overkligt att jag hade stått där för bara några dagar sedan och jag tog mig tid att verkligen stanna och njuta över den vackra utsikten. Traversen bjöd dock på hård vind och pga dess branta läge gick det inte att passera folk vilket gjorde att vi fick stå i den hårda vinden och vänta. Det gjorde att jag fick en lättare förfrysningsskada på kinden.

Klockan 08.38 (kinesisk tid) nådde jag för andra gången toppen av Mt Everest och det kändes fantastiskt. Att se ner på andra sidan med det vackra berget Lhotse i bakgrunden gjorde att jag fick gåshus och kunde minnas tillbaka hur det kändes 2011 när jag kom upp för första gången. Jag & Chhiring stannade på toppen i drygt 15min och förutom att ta enorma mängder foto och film passade jag även på att sjunga Kentas ”Just idag är jag Stark”, något ni kan se i dokumentärfilmen som kommer i svensk TV senare. Från toppen tog jag & Chhiring oss sedan hela vägen ned till ABC på 6492m och jag var väldigt trött när jag kom dit. Så pass trött att jag fick hjälp av med skorna och sjönk ihop i en stol intill en gasvärmare. Jag var dock otroligt glad över att ha kunnat nå toppen på så kort tid och jag gick och lade mig tidigt den kvällen. Natten var sedan tuff, troligtvis pga att kroppen var så pass sliten. Jag frös och svettades om vart annat och hade troligtvis feber, dessutom hade mina luftrör tagit stryk och jag hostade oavbrutet.

21 Maj – BC 5182m

Efter en natt utan sömn vid ABC fortsatte jag tillsammans med min vän Björn att vandra ned mot BC. Det är en sträcka på ca 20km som går längst med en lång moränrygg intill den vackra Rongbuck glaciären. Halvvägs ned till BC var min kropp totalt slut och vi fick sätta oss ned för att få i oss energi. Vi fortsatte sedan att pressa våra kroppar hela vägen ned till BC och jag var ett vrak när jag väl nådde lägret. Humöret var dock på topp och för första gången tillät jag mig själv att känna att jag hade klarat det. Obeskrivligt.

 

IMG_0131IMG_0135